Åhh igår var min stora lilla prins Oliwer på sitt första barnkalas. Han var ju lite bekymmrad innan och sa att "mamma, jag vill inte, jag vogaj (vågar) inte de" så vi, jag pratade om det innan och jag förklarade för han att jag skulle följa med dit och vara kvar en liten stund men att jag sen skulle gå hem och att vi sedan skulle komma å hämta han med bilen och sen åka till mormor för mer kalas, det skulle gå jättebra.
Vi gick dit å han var glad och pratade hela vägen dit, men så fort vi kom in blev han  tyst och lite blyg. Jag gjorde som vi kommit överens om, följde med han in hälsade på mamman och ett annat barns pappa gick in i lekrummet men Oliwer ville inte göra något annat än att sitta i mitt knä. Nu vet jag att han absolut inte är så i vanliga fall så jag satt där och försökte komma underfund med hur sjutton jag skulle göra, skulle jag vara kvar å vara den här dryga mamman som inte vill lämna sitt barn utan vara kvar på barnkalaset och dessutom bryta min och Oliwers överenskommelse eller skulle jag resa på mig och gå? Jag valde det sista, jag reste på mig, sa till OLiwer att nu tänker mamma gå hem så du kan börja leka varpå han börjar grina, kastar sig om halsen på mig och börjar igen mamma, jag vågar inte!! Jag pussar på han å säger: Älskade mammas unge du kommer fixa detta superbra, mamma kommer ju snart tillbaka å hämtar dig! Pratar sedan snabbt med mamman och förklarar att han kommer med all säkerhet att lugna sig så fort jag gått och att han kommer kunna leka bara jag går för om jag stannar så kommer de varken gynna han eller mig, samtidigt som jag ger henne en lapp med telefonummret hem på utifall han inte skulle sluta vara ledsen. Hon förstår, och tar min gråtande lilla prins i handen medan jag stänger dörren. Utanför kommer direkt ångesten och jag vill bara springa in och rycka till mig honom och fort springa därifrån men jag går hem.
Lägger båda telefonerna mitt på köksbordet så jag har uppsikt över dem medans jag bakar en kaka att ta med ner till mamma. Klockan tre hämtar jag Oliwer, ingen telefon har ringt och när jag öppnar dörren möts jag av en glad unge som strålar med hela ansiktet och vill visa godispåsen, ballongen och en slags visselpipa (kommer inte på vad de heter) som han fått i fiskedammen:) Mamman förklarar att allt gått jättebra och att han inte hade varit ledsen särskilt länge. Hon säger oxå att han är välkommen fler gånger att leka därhemma då de kom jättebra överens! Åhh vad härligt!! När vi sedan sitter i bilen frågar jag Oliwer om det var roligt "jaaaa mamma, det var jättejoligt och jag var inte ledsen" sen typ tvärsomnade han med sin ballong och godispåsen i vardera hand.
Min älskade stora lilla prins!!

Peace and Love!