Jag kan faktiskt inte låta bli.. jag måste få skriva av mig här på bloggen, det är väl det den är till för.. det här är min blogg, mina ord, ,min version.. Det handlar om min man, jag anser att han har blivit kränkt.. ordentligt!!! Han har haft en dröm, en dröm som känts ganska omöjlig men som nu höll på att bli sann. Han har i månader blivit lovad ett jobb som innebär att få jobba med ungdomar. Hans dröm har varit att få hjälpa barn å ungdomar att slippa behöva traska samma krokiga väg som han själv fått traska. Denna dröm höll alltså på att bli sann! Men så helt plötsligt så "röcks" den bort! Man sa att han inte hade goda meriter nog, det var bland annat en av orsakerna.. hmm. va.. okej.. han fick bara ordning på en killes liv på ca 3 veckor som lärarna kämpat med i 8 år!!!! Han fick honom att b.la sluta med mediciner och stoppade hans aggresivitet. Jag vet inte men jag tycker det är en ganska bra merit! Han har dessutom för nått år sedan fått ett tiotal ungdomar att sluta missbruka mefedron, då med hjälp av deras föräldrar och andra vuxna. Jag vet inte men är det inte det som är grejen?? Att få ungdomar att lyssna på en??!! Dessutom så är det han som sett till så det blivit en skrivelse och att de kommer få pengar till projektet. För hade det inte stått i ansökan att han skulle vara med och driva projektet så hade de aldrig fått några pengar, för de gillade honom!! Tyvärr fick han då inte jobbet...Detta är på grund utav att han råkade öppna munnen och berätta hur han (och egentligen de flesta andra) känner. Han blev obekväm eftersom han inte kunde styras.. min fråga..ska man bli av/eller inte få jobb för att man öppnar munnen och berättar hur man tycker å känner?? Är inte det kränkning så vet inte jag...I det här projektet ska man väl jobba mot kränkningar... Min lilla 4 åring frågade dessutom idag om när vi skulle åka å träna på ...........? Hur ska jag förklara att, tyvärr kan vi inte det.. för om det är nån som tror att vi tänker åka dit och låtsas som ingenting så tror ni fel!!! Vi, inte bara min man, känner oss djupt svikna och besvikna. Jag vill absolut inte smutskasta alla för det finns jättemånga fina eldsjälar i det här projektet MEN det som hände min man tycker jag är heeelt fel!!! Visst, vissa kanske tycker att vi inte varit så engagerade men det kanske har sina orsaker.. för det första så gick min mans pappa bort här i höstas så han och bröderna fick ta över hela företaget. Vilket har varit väldigt intensivt men han skulle försöka att fixa båda.. och jag anser att han fixat det kanonbra! Sen vet jag oxå att han är intensiv, har temprament MEN ett mega stoort hjärta och att han verkligen brinner för ALLA ungdomarna!!! Men hade han fått chansen så tror jag att han hade växt och utvecklats personligt tillsammans med "projektet" och alla underbara ungdomar! Jag vill avslutningsvis tacka UNGA KRIS för allt stöd och support som ni gett till min man ni är fantastiska!!! Sen till alla ungdomar där ute: VI FINNS HÄR!!!!! Även om vi nu inte tillhör "projektet" längre!!!